Kommissionens frågor och svar om ECGT: ingen anståndsperiod, och ett grönt blad kan vara en hållbarhetsmärkning

Kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor har publicerat ett dokument med frågor och svar om direktiv (EU) 2024/825, direktivet om mer konsumentmakt i den gröna omställningen (ECGT). Det är daterat september 2026, själva filen skapades den 21 september, det är tjugo sidor långt, det är inte bindande, och det besvarar tjugoen frågor som branschen har ställt.

Fem av svaren får större konsekvenser än direktivtexten ensam ger intryck av, och tidsramen är snäv: direktivet tillämpas från den 27 september 2026, bara dagar efter att dokumentet kom.

Det här är ingen regel om digitala produktpass. ECGT ändrar direktivet om otillbörliga affärsmetoder och konsumenträttighetsdirektivet, och det reglerar hur en produkt presenteras, inte vad produkten är. Men det träffar samma ytor som ett pass träffar – etiketter, förpackningar, produktsidor – och ett av svaren handlar om QR-koder.

1. Det finns ingen övergångsperiod, och gammalt lager är inte undantaget

Det här är det svar som mest sannolikt kommer att kosta någon pengar.

ECGT-direktivet ska tillämpas från och med den 27 september 2026. Från det datumet måste näringsidkare se till att deras miljöpåståenden och hållbarhetsmärkningar i förhållandet mellan näringsidkare och konsument uppfyller de nya bestämmelserna, även för befintliga produkter eller situationer med ”gammalt lager”, dvs. produkter eller förpackningar som redan har tillverkats, beställts, distribuerats eller placerats på återförsäljarnas hyllor före tillämpningsdatumet.

Och specifikt om certifieringssystem:

Varje hållbarhetsmärkning som finns på marknaden den 27 september 2026 måste uppfylla dessa bestämmelser. Befintliga system som inte uppfyller kraven […] måste anpassas i enlighet med detta, annars måste de tillhörande märkningarna tas bort från den kommersiella kommunikationen. ECGT-direktivet föreskriver ingen övergångsperiod efter detta datum.

Kommissionen erbjuder en praktisk väg för varor som redan är tryckta:

Detta kan omfatta att påståenden täcks över eller rättas med dekaler eller att kompletterande information läggs till på försäljningsstället i närheten av de berörda produkterna i det gamla lagret, till exempel genom att de berörda produkterna tydligt identifieras i motsvarande gång i återförsäljarens lokaler.

Dekaler över tryckta förpackningar, eller en skylt i gången. Det är den lösning som erbjuds, och den säger dig hur allvarligt du ska ta datumet. Tillsynen ligger hos nationella myndigheter och domstolar, och dokumentet påpekar att de kan väga in om en näringsidkare gjort ”rimliga och proportionella ansträngningar för att följa reglerna” – vilket är förmildrande, inte ett undantag.

2. Ett certifieringssystem kräver två separata juridiska personer

Enligt bilaga I punkt 2a i direktivet om otillbörliga affärsmetoder i dess ändrade lydelse är det förbjudet att uppvisa en hållbarhetsmärkning som inte grundas på ett certifieringssystem och som inte fastställts av offentliga myndigheter. Bilaga I är svartlistan: förbjudet under alla omständigheter, utan någon bedömning i det enskilda fallet av skadan för konsumenten.

Det är alltså definitionen av ”certifieringssystem” som avgör vilka märken som överlever. Frågor och svar-dokumentet listar kriterierna:

Sedan kommer den del som inte står i direktivtexten:

Även om det skulle finnas vissa internationella standarder som tillåter att systemägaren och den tredje parten är samma, kan efterlevnad av bestämmelserna i ECGT-direktivet endast uppnås om systemägaren och den tredje parten är rättsligt åtskilda, dvs. utgör två olika juridiska personer.

Ett varumärke får äga ett system – dokumentet säger uttryckligen att systemägaren och näringsidkaren kan vara samma enhet, förutsatt att systemet verkligen är öppet. Vad det inte får göra är att äga både systemet och organet som granskar mot det. Varje program där den som sätter standarden och den som granskar finns inom samma juridiska person underkänns, oavsett vad en internationell standard skulle tillåta.

3. Ett statligt miljömärke från ett land utanför EU räknas inte

Direktivets undantag för märkningar som ”fastställts av offentliga myndigheter” ser vid första anblick ut att gälla oavsett jurisdiktion. Kommissionen tolkar det snävt:

Följaktligen kommer det att vara förbjudet enligt bilaga I punkt 2a i direktivet om otillbörliga affärsmetoder att uppvisa hållbarhetsmärkningar som fastställts av offentliga myndigheter i länder som inte är EU-medlemsstater […] om inte dessa märkningar grundas på ett certifieringssystem.

Motiveringen är att direktivet riktar sig till medlemsstaterna, att dess exempel handlar om EU:s offentliga myndigheter, och att lagstiftaren på andra ställen uttryckligen skilt mellan internationellt och nationellt när den velat det – och inte gjort det här.

Den praktiska effekten: ett nationellt miljömärke från ett tredjeland har inget eget skydd. Det måste kvalificera sig som ett certifieringssystem enligt de sju kriterierna ovan, eller tas bort från förpackningen.

4. Ett grönt blad kan vara en hållbarhetsmärkning

Definitionen i artikel 2 q omfattar ”frivillig förtroendemärkning, kvalitetsmärkning eller motsvarande”. Dokumentet tillämpar det på bilder:

Sammantaget bör näringsidkare vara försiktiga när de använder ikoner, symboler, bilder eller illustrationer som kan uppfattas som (underförstådda) miljöpåståenden eller förtroendemärkningar. Till exempel kan ett grönt blad eller en vattendroppe, i kombination med logotyper eller placerade bredvid uttalanden om hållbarhet eller naturliga ingredienser, av genomsnittskonsumenten uppfattas som en frivillig förtroendemärkning eller kvalitetsmärkning.

Måttstocken är hur konsumenten uppfattar det, bedömt utifrån genomsnittskonsumenten och kommunikationens helhet. Ett blad i sig är ingen märkning. Ett blad i en rund symbol, bredvid ordet ”conscious”, intill en logotyp, kan mycket väl vara det – och är det det, behöver det ett certifieringssystem bakom sig som vilket annat märke som helst.

Det här är en fråga för designgranskningen, inte för den juridiska granskningen. Det är förpackningsstudions beslut som skapar risken.

5. En QR-kod är ett godtaget sätt att ge åtkomst till underlaget

Direktivet kräver att påståenden om framtida miljöprestanda vilar på allmänt tillgängliga åtaganden, en detaljerad genomförandeplan och kontroll av en oberoende tredjepartsexpert vars regelbundna slutsatser görs tillgängliga för konsumenterna. Det säger inte var.

[…] flera alternativ är möjliga så länge konsumenterna enkelt kan få tillgång till informationen, t.ex. via en QR-kod på produktens förpackning eller i marknadsföringsmaterial som leder konsumenterna till slutsatserna på näringsidkarens webbplats.

Och om själva genomförandeplanen:

Det räcker att påståendet hänvisar konsumenterna till var informationen finns, t.ex. genom en QR-kod som leder till genomförandeplanen på näringsidkarens webbplats.

Det är här ECGT och passystemet möts. Kommissionen kräver inget pass här, och ingenting i ECGT gör det. Men den har klart och tydligt sagt att en kod på förpackningen, som leder till en sida som näringsidkaren kontrollerar, uppfyller kravet på tillgänglighet – vilket är samma mekanism som ESPR artikel 9 bygger på, och samma som en adress med GS1 Digital Link redan ger.

Om du trycker en databärare av passkäl kan underlaget för dina gröna påståenden nås från samma ställe.

Vad det här betyder för ett varumärke med certifikat på sina produkter

De två regelverken ställer olika frågor om samma certifikat.

Ett certifikat kan vara helt äkta och ändå inte klara ECGT, eftersom ECGT inte frågar efter certifikatet. Det frågar efter institutionen som utfärdade det.

Arbetet delas alltså i två:

1. Inventera varje märke som når en konsument – förpackningar, hängetiketter, insydda etiketter, produktsidor, passidor, marknadsföring. Även bilder som inte är märken men uppfattas som det.
2. Ange systemet för vart och ett och pröva det mot de sju kriterierna, med särskild uppmärksamhet på om organet som granskar är en annan juridisk person än organet som skrev reglerna.
3. För det som redan är tryckt, bestäm nu mellan dekal, meddelande på försäljningsstället och tillbakadragande. Det beslutet är lättare att fatta innan en myndighet fattar det.

DPP Agent kontrollerar att ett certifikat i ett pass är äkta och giltigt – mot utfärdarens register där det går att nå, och genom att en människa läser det publika registret där det inte går, som för Textile Exchange. Det besvarar den första frågan i tabellen ovan. Det besvarar inte den andra, och det kan inget passystem göra: om ett system uppfyller kraven enligt artikel 2 r är en fråga om systemets styrning, inte om din produkts data.

Källor

Primärkällor som används i artikeln:

• Europeiska kommissionen, GD Rättsliga frågor och konsumentfrågor – Questions & Answers on Directive (EU) 2024/825, Bryssel, september 2026 – commission.europa.eu
• Direktiv (EU) 2024/825 (ECGT-direktivet), om ändring av direktiven 2005/29/EG och 2011/83/EU – fullständig text på EUR-Lex
• Direktiv 2005/29/EG (direktivet om otillbörliga affärsmetoder), artikel 2 q och r, artikel 6, artikel 7.7, bilaga I punkterna 2a, 4c och 10a – EUR-Lex
• Direktiv 2011/83/EU (konsumenträttighetsdirektivet), artiklarna 5.1 och 6.1 i ändrad lydelse – EUR-Lex
• Kommissionens tillkännagivande 2021/C 526/01 – vägledning om direktivet om otillbörliga affärsmetoder, avsnitt 4.1.1.3 om underförstådda påståenden – EUR-Lex
• Förordning (EU) 2024/1781 (ESPR) – EUR-Lex

Dokumentet anger själv tydligt sin status: synpunkterna i det är ”preliminära synpunkter från Europeiska kommissionens (EC) avdelningar och får under inga omständigheter betraktas som ett officiellt ställningstagande från EC”. Endast EU-domstolen kan tolka EU-rätten med auktoritet, och tillsynen ligger hos nationella myndigheter och domstolar.